- Om Lilla My´s tragiska veterinärbesök
och om Veterinära Ansvarsnämndens agerande i ärendet

2003.09.25 Allt gick snett och kejsarsnitt gick åt pipan. Kattungen som levde dog. Kan det bero på överdos av narkos? Lilla My fick oväntat kramper troligtvis orsakade av narkospreparatet. I dagsläget är det osäkert vilka bestående men hon får, men när vi fick hem henne var hon fullproppad med Metadon och gick bärsärkargång. Blind, fylld av smärta och utan balans anlände katten hem efter en helvetesdag.
2003.09.27 Lilla My verkar fortfarande inte se något. Skyggreflexen verkar inte heller fungera. Däremot kan hon nu gå obehindrat. Balansen är åter, även om tratten runt huvudet gör henne begränsad. Samtalade med veterinären som försökte förklara varför hon valt ett narkosmedel som inte rekommenderas vid kejsarsnitt. Hon hävdade att hon föredrog narkos som man vaknar fort ur, dvs att katten inte är nedsövd under lång tid. Allt för att som veterinär slippa att själv ta hand om kattungar under sen natt, vilket hade hänt en gång under hennes karriär som veterinär. Ja, det kan kanske vara ett argument, men kanske inte så bra för katt och kattungar? På frågan om Metadon svarade hon att hon ångrat att hon gett det till Lilla My sedan hon gav det. Hon gav mig aldrig någon förklaring om varför. Men för mig som fick hem en katt som var klart påverkad, som skrek högt, löpte amok i köket och blödde från operationssåret och försökte hetsäta och sprätte maten runt hela köksgolvet skulle gärna vilja veta om det inte finns någon annan smärtlindring. Apropå det, så kan man i utdraget av journalen förstå att ingen smärtlindring gavs under själva kejsarsnittet. Undrar om det är brukligt? Eller har man för katter samma idé som man hade om små människor? - en tro på att de inte känner smärta? En annan fundering som jag måste ta reda på är varför oximetern påstods glappa under operationen. Hade veterinärerna verkligen kontroll på vad som hände? Frågorna hopas......
2003.09.28 Skyggreflexen verkar fungera. Ser hon trots allt något? Ja, det verkar så! Såret kliar och eftersom Lilla My har tratt så försöker hon med sin framtass klia sig på magen. Stackarn!
2003.09.30 Lilla My ser! Men nu har hon slutat att äta! Hon verkar apatisk. Kontaktade veterinären som rekommenderade tvångsmatning. Och vi försökte med det, ganska misslyckad åtgärd eftersom Lilla My kräktes upp det hon fått.
2003.10.01 Lilla My har fått vätska under de dagar som gått, men hon ville inte äta mat. Sent denna dag var hon plötsligt superhungrig och matades försiktigt med favoritkosten. Det lyckades!
2003.10.05 Vi for ut till Olvondalen. Lilla My fick givetvis inte var ute...riskfyllt med bakterier i operationssåret. Hon har ihärdigt försökt slicka sitt sår, men eftersom hon har tratt på så lyckas hon inte med det. Istället har hon nu lyckats slickat bort all päls på insidan av ena bakbenet.
2003.10.05 I ett obevakat ögonblick lyckades Lilla My dra av sig tratten och bet genast i operationssåret... Blodvite uppstod.
2003.10.07 Efter att ha konsulterat alla mina kattvänner under denna tid börjar det luta åt att jag bör anmäla händelsen till veterinärernas ansvarsnämnd. Du kan läsa mer om den nämnden på Agrias hemsida. Jag väljer dock att först avvakta tills återbesöket och tar sedan kontakt med Agria, för att be dem om utlåtande innan jag, om de anser, skickar vidare anmälan.
2003.10.08 Återbesök hos veterinär som oroade sig för att Mys hjärta tickade för fort och att hennes reflexer är mycket långsamma. Blodprov som togs visade i alla fall att lever och njurar är fullt dugliga.
2003.10.25 My är nästan sitt forna jag. Skönt!
2003.10.25 Fick innan helgen svar från Agrias Djurnämnd som rekommenderade att vi anmälde ärendet till ansvarsnämnden.
2003.11.04 Olvondalen`s Lilla My börjar återfå livsgnistan efter det dramatiska kejsarsnittet som slutade i kaos.

Veterinärena är anmälda till veterinära ansvarsnämnden, men jag är inte så optimistisk om utgången av anmälan. De måste bevisas att veterinärerna uppenbarligt felbehandlat Lilla My och frågan är om det är möjligt att göra det. Att ifrågasätta att de har teknisk utrustning som inte fungerar går ej att anmäla. Egentligen skulle jag önska att det inte handlade om felbehandling utan om att vi gemensamt skulle få kunskap om hur katter reagerar på olika narkospreparat och att detta kan leda till att andra katter slipper utstå det som Lilla My fick var med om.

Skrivelser har gått mellan oss och veterinära ansvarsnämnden.

Steg 1: anmälan skickas från oss som djurägare

Steg 2: begäran av veterinära ansvarsnämnden att jag, som Lilla My´s ägare, ska skriftligen utveckla och besvara vem av de två veterinärerna som jag lastade för olika åtgärder. En helt omöjlig uppgift för mig som inte har haft möjlighet att delta i operationssalen. Ringde upp veterinära ansvarsnämnden och de förstod dilemmat, men bad mig skriva ned det jag sa, vilket jag genast gjorde.

Steg 3: Mina skrivelser skickas till veterinärerna för sk genmäle.

Steg 4: Veterinärernas berättelse skickas till oss. Det är en intressant läsning. Veterinärerna bedyrar att trots att allt gick snett arbetade de och räddade livet på Lilla My. De undvek att skriva om vad som orsakat hennes problem under operationen. Och metadonanvändningen väljer de att mörka, dvs de kommenterar inte det. De menar att de hade full kontroll trots oximeter som inte fungerade. De bedyrar sin kunskap och sina erfarenhet. De försöker även mycket insinuant hävda att vi som djurägare en vecka efter incidenten är besvärliga.
Vi konstaterar att detta är ett retoriskt korrekt försvarstal där veterinärerna försöker fokusera annat än vad som ska fokuseras, nämligen deras agerande vid just detta tillfälle och deras brist på kunskap att handla när en enkel rutinoperation förändras till något annat. Det är synd att de förvanskar sanningen genom att göra insinuanta uttalanden om den andra parten.

Steg 5: Vi yttrar oss angående det skrivna och tar, med hjälp av andra kunniga personer, reda på dosering av olika preparat och vi hävdar fortfarande att veterinärerna brustit i sitt agerande. Vi hävdar att doseringen, enligt oss lekmän, är felaktig - en dos som är 3 gånger mot vad som är bruklig.

Steg 6: Veterinärerna svarar givetvis att vi har totalt fel. Om detta är sant kan inte vi avgöra, utan vi väljer att inte yttra oss mer i ärendet. Detta agerande valde vi i det läget, eftersom ju mer vi skriver, desto längre tid tar det för att få ett avgörande. Veterinära ansvarsnämnden agerar nämligen inte förrän korrespondensen mellan anmälaren och veterinärerna slutat.

Steg 7:Nu avvaktar vi resultatet. Sedan anmälan gjordes har det nu gått 5 månader.